Kan en Vanlig Bordsskiva Vara ett Konstverk?

Idag kände jag återigen för att plocka fram kameran. Jag fick en idé om att fotografera en serie bilder med temat "Vardagens under". Helt vanliga föremål som i sin vanlighet ändå kan erbjuda både en estetisk upplevelse och leda till vidare reflektioner kring tillvaron och hur vi väljer att betrakta den.

Här är första bilden i den tänkta serien: (Digitalkamera med efterjustering i Photoshop)

Vardagens Under - Bordsskiva, 2011 (foto)

Estetik #2 - Det Abstraktas Musik

Innerst inne har jag en längtan. En längtan efter en känsla av total frihet under skapandet av en målning. Att kunna måla utan tyngden från tradition och teori, frigjord från alla krav på korrekthet.

En längtan att måla sanningen, vad det är egentligen är att vara människa, att leva. En längtan att måla paradoxen, det som inte kan uttryckas, inte kan fångas. Att med mina färger komponera en melodi om livet.

Varför skulle jag vilja avbilda en människa, ett blad, en sjö som den verkligen ser ut? Egentligen finns det ingen hållbar anledning att eftersträva en förmåga att måla fotorealistiskt, att måla det jag ser som det verkligen ser ut. Det kan en kamera göra. Det målade måste alltid bli en tolkning. Tror det var Zolá som sa (rätta mig om jag har fel):

Konsten ska vara en flik av verkligheten, sedd genom ett temperament

Jag håller med. När jag känner mig som allra modigast, när jag vill vara brutalt ärlig - rör jag mig till och med bort från det som uppenbarligen föreställer något. Närmar mig abstraktionen.

Det sägs att Kandinsky kunde "höra" färger, som om de vore olika toner. Jag påstår mig inte ha den förmågan, men när jag målar fritt känner jag rytmen hos färgerna och formerna. Pulsen. Nyanserna. Pauserna. När jag målar fritt suddas gränsen mellan konstarterna ut: Jag komponerar i färg, spelar på akvarellblocket som om det vore ett trumset, en gitarr eller ett piano. Jag känner takten i pennans möte med pappret (använder mest tuschpennor för tillfället). Känner behovet av balans, att yviga, flödande drag - som liknar svärdshuggen i de japanska kampkonsterna - måste vägas upp av små, försiktiga, utforskande, som knappt vidrör. Forte blir pianissimo och i övergången ändrar färgen karaktär (använder främst primärfärgerna gult, rött och blått samt vitt och svart), nyans, tonläge.

När jag känner mig som modigast blir tuschets vägar över pappret till improvisationen hos en frijazzmusiker. Ibland okontrollerade, aggressiva, nästan outhärdliga. Men då - i det ögonblick när Boyes underbara knoppar brister - slår pendeln över. Lugnet infinner sig och minnen av en uråldrig melodi uppenbarar sig åter. Något som nästan liknar något - ett blad, en våg, ett ansikte - blir åter synligt och ljuset och mörkret samverkar i en harmonisk helhet.

Givetvis är hela processen obegriplig, omöjlig att beskriva med ord. Sådan är konstens natur. Ständigt precis utom räckhåll för det absoluta, det mätbara, det ändliga. För ett tag sedan kallade jag mina abstrakta, fritt improviserade bilder "Pilgrimsfärder". Men nu upplever jag den benämningen för pretentiös, för tung.

Därför kallar jag den bild jag började på nu på morgonen för "Frigörelse". För det är längtan efter det som aldrig riktigt kommer låta sig fångas eller uttryckas som än en gång - liksom det var i skrivandet för så länge sedan - är drivkraften, upphovet bakom:

(Estetik #1 hittar du här)

Frigörelse WIP (tusch)

Estetik #1 - Varför det?

Ja, så får det bli. Även om det låter högtravande, är nog "Estetik" det övergripande begrepp som bäst kan sammanfatta den. Längtan jag har att i ord försöka uttrycka, förklara, strukturera, ifrågasätta och synliggöra den inre konflikten. De omedvetna frågorna, det sökande som länge pågått. 2008 återupptäckte jag mitt tecknings- och målningsintresse. Men konstintresset har alltid funnits där, det konstnärliga uttrycket alltid varit en nödvändig del av min vardag. I litteraturen och skrivandet, i musiken, i kampsporten och till och med i schacket - konsten var alltid där. Rytm, nyans, flöde, form och alla de andra bitarna, i en eller annan skepnad.

Det svåraste med att teckna och måla - ja att uttrycka sig konstnärligt - är för mig att ramarna inte är definierade. Sanningen att säga verkar de saknas helt. Det finns så många medier, så många motiv. Så mycket prestige, så mycket tyckande, så många kategorier, genrer och -ismer. Regler kontra frigörelse. Bara vad gäller upphovsrätt verkar det finnas en stor gråzon.

Ska jag måla det jag tycker är vackert? Det jag tycker är sant? Mina drömmar? Mina mardrömmar? Vad är egentligen vackert och måste ett konstverk vara det? Vem har egentligen rätt att avgöra? Är det rätt skapa konst enbart i ett kommersiellt syfte, eller måste den konstnärliga integriteten, det egna uttrycket, egna budskapet alltid komma först? Vad är det egentligen jag försöker uttrycka? Vad vill jag med mina bilder, har jag något egentligt syfte med dem? Något budskap och i så fall vilket?

Den typen av frågor kommer jag förmodligen att vrida och vända på till och från framöver (tänker mig en serie inlägg under samlingsnamnet "Estetik"). Jag påstår inte att jag kommer att kunna svara på dem, men kanske kan jag åtminstone komma närmare mina egna svar.

Tyck gärna till och kom med dina synpunkter, åsikter, tips och värderingar. Det är ofta i dialogen med andra som kunskap uppstår. Tror det var filosofen Vygotskij som sa det.

Avslutar med ett utdrag ur Wikipedias definition av ordet Estetik:

"Estetik är från ett individperspektiv ett försök att göra reda för den mänskliga reaktionen på skönhet och konst, vilket kräver att dessa ord definieras och deras relation till varandra klargörs, samt förklara hur människan uppfattar och varseblir konsten. Vidare innebär estetik att avgöra huruvida begrepp som "skönhet" främst har en subjektiv innebörd och förklara vad som händer när en människa står inför en utsikt eller ett konstverk i ett psykologiskt avseende.

Centrala frågor inom estetiken är konstens relation till det sköna och det sublima, förhållandet mellan fiktion och verklighet, samt frågan om konstens kulturella och samhälleliga funktion. Andra centrala frågor är huruvida konsten kan värderas objektivt, att avgöra om upphovsmannens intention eller den objektiva tolkningen har högre validitet än den andre, samt att bedöma konstverks uttryck, originalitet, individualitet och sammanhang."