Figurteckningskurs, Lektion 3 - Kroppens uppbyggnad 3

Dags för den tredje lektionen och äntligen är det dags att teckna hela figuren. Vi tillämpar övningarna från de första två lektionerna och bygger på med armar och ben. Om du inte gjort figurerna i lektion 1 och lektion 2, rekommenderar jag att du börjar med dessa.

Den här lektionen innehåller också ett lite mer avancerat avsnitt som kan betraktas som överkurs. Jag berör kort upplevelsen av flöden och underliggande strukturer och anknyter till det jag pratade om i det här inlägget. Läs gärna det om ni inte har gjort det. Kom gärna med synpunkter och föreslå andra termer och sätt att beskriva detta. Att försöka förklara med ord och bild något som snarast är en intuitiv känsla är inte det lättaste, så jag hoppas ni har överseende om det blir alltför komplicerat eller otydligt.

Men som sagt vänder sig sådana saker i första hand till mer erfarna tecknare, är du nybörjare är det fullt tillräckligt med att bara teckna figuren och ta del av "Grundtipsen".

Teckna på!

(Klicka för oriiginalstorlek)

Plötsligt har jag insett en av konstens hemligheter!

Jag vet inte om det beror på Charles Bernards konstkurser, eller om alla de mästarstudier jag gjort det senaste året har börjat bära frukt. Idag när jag än en gång påbörjade en mästarstudie av Michelangelo - den delfiska sibyllan - var det som om något bara sa CLICK! Plötsligt började jag se att allting hängde ihop och hur allting hängde ihop. Varje riktning eller flöde har ett samband med någon annan del av kroppen eller konstverket.

Jag inser att jag plötsligt begripit - den här gången inte bara intellektuellt, utan även intuitivt, känslomässigt - en av den stora konstens hemligheter:

Allt har ett samband. Allt hänger ihop, relaterar till något annat, bildar en helhet.

Jag ska försöka illustrera vad jag menar:

Tidigare när jag tecknat en människokropp har jag snarast slumpmässigt låtit armar och ben peka åt olika håll, eller för säkerhets skull klistrat armarna utefter sidorna och benen vara så stela och raka som möjligt. Anledningen till det har varit att jag inte upplevt eller begripit det "flöde" eller rytm eller underliggande struktur som måste finnas för att en bild ska "hänga ihop".

Jag ska försöka visa vad jag menar med två exempel. Det första tecknat som tidigare, utan någon hänsyn till samband. I det andra har jag försökt att "knyta an" varje del av figuren till någon annan del i ett kontinuerligt flöde, eller rytm. Skillnaden är liten, men avgörande - i alla fall i mina ögon:

 

(För ett tydligare exempel, se på den fantastiska kompositionen i Michelangelos mästerverk)

Min första impuls är att jag skulle vilja teckna om varenda teckning jag gjort - då dessa säkerligen inte "hänger ihop". Ska inte göra det, men jag kommer definitivt ha ett annat sätt att se på mitt tecknande. Inte bara tecknande förresten, samband måste finnas där när jag målar också.

För, som den store Matisse uttryckte det:

I don't paint colors, I paint relationships (Jag målar inte färger, jag målar relationer/förhållanden)

Härligt att göra ständigt nya upptäckter i konstens fascinerande värld.