(Föregående lektion i kursen hittar du här)
Välkommen till andra delen av kursen baserad på en studie efter Bonnats porträtt av en romersk pojke (originalet återfinns i boken "Drawing Course" av Charles Bargue.)
Observation är A och O för att kunna teckna. Att teckna är att lära sig se. När jag återvänder till en studie som fått vila en tid börjar jag därför alltid med att noga observera originalet, för att sedan jämföra med och fortsätta på min egen teckning.
Arbetsgången för det här moment var för mig:
Studie efter Bonnat, tillfälle 2
1. Jag försökte notera exempelvis var teckningen är mörkast respektive ljusast; I vilka riktningar strecken är dragna och vilka former som genom dessa riktningar framhävs; Hur konturer och de negativa ytor som bildas förhåller sig till ramen
2. Efter observation av originalet jämförde jag med min teckning och började korrigera och vidareutveckla porträttets konturer. Jag försöker i ett så tidigt skede av en teckning att fokusera enbart på linjer och bortse från variationer i ton.
3. Jag tecknar i möjligaste mån uppifrån och ner längs pappret, för att minska risken för att smeta ut det jag tidigare tecknat med handen (många tecknare använder ett papper för att täcka över delar av teckningen)
4. Konturer för exempelvis håret, örat och ögat började anges
5. Jag använde framför allt raka linjer för att avgänsa ansiktets olika delar och avgränsa olika valörer från varandra (exempelvis den ljusa kinden från skuggan längs käkbenet och under hakan
6. Jag försökte se till att varje ny linje på något sätt hörde samman och var samstämmig med någon annan linje eller del av porträttet. Mer om denna princip om hur alla delar av en komposition hör ihop, hittar du här.
Teckna på och berätta gärna om och hur du använder dig av den här lektionen! :)
Efter detta andra tillfälle, ser min studie ut så här:
Välkommen till andra delen av kursen baserad på en studie efter Bonnats porträtt av en romersk pojke (originalet återfinns i boken "Drawing Course" av Charles Bargue.)
Observation är A och O för att kunna teckna. Att teckna är att lära sig se. När jag återvänder till en studie som fått vila en tid börjar jag därför alltid med att noga observera originalet, för att sedan jämföra med och fortsätta på min egen teckning.
Arbetsgången för det här moment var för mig:
Studie efter Bonnat, tillfälle 2
1. Jag försökte notera exempelvis var teckningen är mörkast respektive ljusast; I vilka riktningar strecken är dragna och vilka former som genom dessa riktningar framhävs; Hur konturer och de negativa ytor som bildas förhåller sig till ramen
2. Efter observation av originalet jämförde jag med min teckning och började korrigera och vidareutveckla porträttets konturer. Jag försöker i ett så tidigt skede av en teckning att fokusera enbart på linjer och bortse från variationer i ton.
3. Jag tecknar i möjligaste mån uppifrån och ner längs pappret, för att minska risken för att smeta ut det jag tidigare tecknat med handen (många tecknare använder ett papper för att täcka över delar av teckningen)
4. Konturer för exempelvis håret, örat och ögat började anges
5. Jag använde framför allt raka linjer för att avgänsa ansiktets olika delar och avgränsa olika valörer från varandra (exempelvis den ljusa kinden från skuggan längs käkbenet och under hakan
6. Jag försökte se till att varje ny linje på något sätt hörde samman och var samstämmig med någon annan linje eller del av porträttet. Mer om denna princip om hur alla delar av en komposition hör ihop, hittar du här.
Teckna på och berätta gärna om och hur du använder dig av den här lektionen! :)
Efter detta andra tillfälle, ser min studie ut så här:
 |
| Romersk pojke (efter Bonnat), tillfälle 2 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar