Meningen som kan förvandla dig till konstnär!

Idag tänkte jag dela med mig av den kanske viktigaste meningen för en aspirerande tecknare och konstnär. Givetvis har jag inte kommit på den själv utan den härstammar från den grekiska konstnären Apelles, aktiv någon gång runt 4:e århundradet f. Kr.

Denna enkla mening innehåller egentligen allt du behöver för att din teckning och konst - och du själv - ska börja utvecklas. På latin heter det

Nulla dies sine linea

På Svenska blir det:

Inte en dag utan en linje 

(eller rad, om det handlar om skrivande) 

Så enkelt är det - teckna något varje dag - och ändå så svårt att verkligen ta sig den minimala tid som behövs för att göra det!

Jag är helt övertygad om att detta är det allra viktigaste steget att ta för att bli en skicklig tecknare eller konstnär (eller vad helst man vill bli bra på): att öva kontinuerligt. Dag efter dag, månad efter månad, år efter år. 

Men det som är spännande om du följer talesättet ordagrant är att du kommer inte bara att utveckla ditt tecknande, utan också börja upptäcka saker om dig själv, utveckla spontanitet och fantasi under resans gång. Hur kan jag påstå det? Jo, du kommer att upptäcka att om du varje dag börjar rita några raka streck i en skissbok, så kommer du mycket snart tröttna på det monotona hos en rak linje, ritad i samma riktning om och om igen. Vi människor är upptäckare av naturen, vi uppskattar variation och framför allt har vi ett mycket begränsat tålamod. Därför kommer dina streck snart börja förvandlas till kurvor, till klotter, till former. Likt ett Roschach-test kommer du snart att börja se olika bilder och figurer. Motiv som framträder eftersom vi alltid strävar efter en mening, ett sammmanhang. Vår mänskliga natur är att utforska och analysera. Bringa ordning i kaos. Därför kommer denna dagliga "börja med ett streck"-övning inte bara utveckla oss konstnärligt, vi kommer också lära oss om oss själva. 

Du kanske invänder - "men perspektiv, anatomi, kroki, studier, en bra lärare behövs inte det för att bli en duktig tecknare"? Jo, men jag skulle vilja hävda att om du inte har vanan att öva NÅGOT varje dag, spelar det ingen roll om du bestämmer dig för att - när du väl gör det - studera specifika områden inom teckningskonsten. Däremot kommer säkert ett dagligt tecknande leda till en önskan att vidare utforska de bilder och former som växer fram, att lära sig mer för att kunna utveckla dessa vidare.

Låter det här helt uppåt väggarna? Kommentera gärna och kom med synpunkter. Ta nu fram skissboken och gör dagens första streck.

Avslutningsvis en spontan illustration (med några kommentarer) till processen jag pratat om ovan:

Teckna på! :-)

(Senast reviderad: oktober 2010)

 

Ny Harpya-WIP och Äntligen Förstår Jag Syftet med "Gesture"-teckning!

Igår upptäckte jag till min stora glädje att Charles Bernard lagt upp ytterligare fem videos på sin sida för dem som köpt hans "Unlimited trek"-kurs (kostar 99$ och rekommenderas VARMT för alla som på allvar vill utveckla sin konstnärliga förmåga). De videos som tillkommit handlar om teckningens grunder, hur man tecknar form. Redan i de första av de fem nya filmerna, går han in på "gesture"- teckningens betydelse (för både levande motiv och föremål). Äntligen förstår jag till fullo varför den görs och att syftet med den är att teckna inte motivet, utan vad motivet GÖR. Vilket sedan är utgångspunkten för den fortsatta teckningen.

En sträng och krävande, men mycket kunnig och inspirerande lärare är Mr Bernard, vars "online art academy" har varit ovärderlig för mig. Som sagt, rekommenderas varmt - i synnerhet för dem som vill lära sig om teorin och filosofin bakom samtidigt som man lär sig teckna och måla.

Igår kväll fortsatte jag på mitt senaste projekt, "I harpyornas klor". Börjar nog snart känna mig nöjd med denna och att det är dags för efterjusteringar i Photoshop:

(Än så länge gjord helt i ArtRage3)

 

I Harpyornas Klor (WIP5)

Plötsligt har jag insett en av konstens hemligheter!

Jag vet inte om det beror på Charles Bernards konstkurser, eller om alla de mästarstudier jag gjort det senaste året har börjat bära frukt. Idag när jag än en gång påbörjade en mästarstudie av Michelangelo - den delfiska sibyllan - var det som om något bara sa CLICK! Plötsligt började jag se att allting hängde ihop och hur allting hängde ihop. Varje riktning eller flöde har ett samband med någon annan del av kroppen eller konstverket.

Jag inser att jag plötsligt begripit - den här gången inte bara intellektuellt, utan även intuitivt, känslomässigt - en av den stora konstens hemligheter:

Allt har ett samband. Allt hänger ihop, relaterar till något annat, bildar en helhet.

Jag ska försöka illustrera vad jag menar:

Tidigare när jag tecknat en människokropp har jag snarast slumpmässigt låtit armar och ben peka åt olika håll, eller för säkerhets skull klistrat armarna utefter sidorna och benen vara så stela och raka som möjligt. Anledningen till det har varit att jag inte upplevt eller begripit det "flöde" eller rytm eller underliggande struktur som måste finnas för att en bild ska "hänga ihop".

Jag ska försöka visa vad jag menar med två exempel. Det första tecknat som tidigare, utan någon hänsyn till samband. I det andra har jag försökt att "knyta an" varje del av figuren till någon annan del i ett kontinuerligt flöde, eller rytm. Skillnaden är liten, men avgörande - i alla fall i mina ögon:

 

(För ett tydligare exempel, se på den fantastiska kompositionen i Michelangelos mästerverk)

Min första impuls är att jag skulle vilja teckna om varenda teckning jag gjort - då dessa säkerligen inte "hänger ihop". Ska inte göra det, men jag kommer definitivt ha ett annat sätt att se på mitt tecknande. Inte bara tecknande förresten, samband måste finnas där när jag målar också.

För, som den store Matisse uttryckte det:

I don't paint colors, I paint relationships (Jag målar inte färger, jag målar relationer/förhållanden)

Härligt att göra ständigt nya upptäckter i konstens fascinerande värld.